ABU DHABI VISAR EXEMPEL PÅ BYGGNADSARKITEKTUR FRÅN -90 & -70-TALEN. Under 70-talet var Abu Dhabi ett pärlfiskeemirat som för tiden och för invånarna lyckosamt fann det Svarta Guldet. Den gigantiska sandlådan expanderade bebyggelsearkitektoriskt visuellt från ökenlåda till Lilla Manhattan och..... ja, resten vet ni själva från Dubais (det andra största emiratet av sju) frekventa basuneringar om nya byggnadsdånigheter likt konstgjorda öar och skidbackar i varuhus. Vi bodde i Abu Dhabi under en period år 2006 och jag funderar fortfarande över hur en förhållandevis dynamisk region under maxad utveckling kan upplevas så själlös? Kanske för att regionen skriker kommers ur varje kvarvarande sandkorn? Tja, i städerna anordnas regelbundet shoppingfestivaler för både the locals, gästarbetare och turister. Festival för shopping, minns jag att jag förbryllat jämförde med svensk-kulturella gatherings likt festival för jordgubben eller potatisen, som på slätten uppåt-inåt-landet årligen hedras i närvaro av mumsande bybor som vet att de har Jorden Vår att tacka för köpfesten.
Är det så att köpcentrum har blivit vår nya tids förmedlare av kultur? Shoppingcentrum som tar över fokus från historiebevarande inrättningar vårt kulturhistoriska arv försett oss med. Ett stort svenskt känt möbelvaruhus lockar fler besökare den regniga söndagen under juli semestermånad än Surrealismexibitionen på Konstmuséet. Och det är väl ändå äckligt?
(Och om jag hade vetat hur man länkar till fina kultursidor skulle jag gjort det här.)